Hello!

Nu när det är första inlägget så tänkte jag mest surra om mig själv och om mitt liv. Så häng med!

Jag heter Josefin, 20 år och bor i ett litet samhälle tillsammans med min sambo Andreas och med våra två katter. Jag är utbildad till vårdbiträde och är vikarie inom äldre/barnomsorgen. 

Vad jag gör på dagarna utom att jobba är att vara hemma och kollar på en massa serier, ritar/målar, fotograferar en hel del, träna på att tatuera med min tatueringsmaskin & umgås med min sambo och våra katter som heter Prinsessan Leia och Ami.

Jag är en hårdrocksbrud sen när jag var 6 år gammal, första bandet jag någonsin lyssnade på var PAIN. Sen kom Rammstein in i bilden, Marilyn Manson, KoRn, Nightwish, Kamelot etc.

Just nu för mig är favoritbandet The 69 Eyes, som är från Finland. Det är ett gotiskt rock'n'roll band och dem är så fruktansvärt bra för dem är inte som alla andra banden och helt sin egen och det gillar jag med dem! Man svänger verkligen med i deras musik! 

Tidigare i inlägget så nämnde jag att jag tränade på att tatuera, yes i do! 

Just nu så håller jag på att träna för fullt, mindre motiv och texter. Jag tycker de är en höjdarhobby för min del, och som tur så kanske jag ska bli lärling hos min egen tatuerare jag går till. Man får hoppas på de bästa! 

Jag har 5 tatueringar. Jag har en stor uggla med drömfångare och rosor på vänstra benet, HIM & The 69 Eyes logos på vänstra armen, en liten fladdermus på högra skuldran och en minnestatuering på vänstra handleden om pappa, som jag förlorade för 11 år sedan. 

Och nu redan nästa vecka på måndag ska jag iväg och tatuera mig igen, på högra låret och där är det tänkt att det ska vara rosor med text från bandet Kamelot's låtar, "Here's to the fall." 

Och inom piercingar så har jag två stycken, en medusa och en på underläppen. 

Jag har ju min lilla familj också, mamma min som är undersköterska på ett äldreboende och min lillebror pluggar på gymnasiet ännu inom industri. 

Jag och mamma har en stark relation till varandra, vi pratar om allt som är pinsamt eller inte, det spelar ingen roll. När pappa gick bort så har vi alltid kämpat för att utveckla vår relation och relationen är starkare än jag trodde. Jag själv har bearbeatat mitt liv hos kurator och det hjälpte så gott och kuratorn var helt otrolig och vägleda mig rätt i livet och det är inte enkelt, men jag kämpade och jag är stark idag och står på fötterna och är glad och har ändrat perspektiv på mitt liv och det är jag stolt över. 

Det var allt från mig, jag tänkte dela med mig lite musik som jag lyssnar på, och hoppas på att ni kanske får en liten like av det med. Här har ni!