För 2 dagar sedan var det 2 år sedan jag och min sambo Andreas träffades för första gången. Och vi står fortfarande kvar där vi är - kära och lyckliga med varandra.

År 2015 i denna månad så var jag singel och hade varit det i nästan 1 månad. Det var den kvällen då mamma min skulle ha fest hos sig och hon bjöd in sina kompisar till festen. Efter ett tag så får jag ett pling i telefonen av min närmsta killkompis och frågade om det var fest någonstans och då sa jag att det var hemma hos min mamma och om han ville så kunde han få komma och då sa han att det var 3 stycken till som var med honom, men jag tyckte det var helt okej att det kunde komma mer folk som jag kunde få umgås med. Min mamma känner min kompis så för henne var det helt okej att han kunde komma förbi och hans kompisar.

Dem kom efter 30 minuter, och vi drack inne i vardagsrummet och där fick jag lära känna dem som var med - dem var trevliga, roliga och hur gulliga som helst! Vi gjorde drinklekar, skrattade med varandra och bara hade det kult och sen kom det roliga i det hela. Min närmsta killkompis började småflörta med mig och jag tänkte: What? Sen började ena killen ta till sig för jag sa att jag gillade Audi bilar och han hade Audi själv som han älskade, men nej. Och tjejen var bi så hon var på mig också men nja, är inte lagd åt de hållet alls. Sen gjorde vi en lek som heter "Vem i rummet?" på min kompis telefon. Den leken går ut på att man ska läsa upp en fråga som exempelvis: "Vem i rummet tror du är shopaholic?" och sen ska man peka på den personen man tror är det och om man får pekar så ska man dricka dem pekarna man fått. Då märkte jag att ena killen (det var Andreas) som satt längst ut på soffan på andra sidan bara pekade nästan hela tiden på mig och jag märkte att jag pekade hela tiden på honom och där klickade något mellan oss. Jag fattade ingenting faktiskt. 

Andreas kom och satte sedan bredvid mig och vi pratade om det och vi tyckte bägge två att det var något skumt, vi trodde verkligen inte att vi skulle peka på varandra så som vi gjorde mot varandra och därefter frågade han om jag ville ha en puss, och jag sa ja, för en puss skadar aldrig någon. Ja, och vi pussades och kände att det var helt okej ändå. 

Mammas kompisar började dra sig hemöver och då förblev de vi 5 ungdomar o mamma. Så då frågade Andreas om han fick sova i samma säng som mig för han ville inte sova i soffan alls så jag tyckte också att det var helt okej - utan att det händer något alls. 

Sen låg vi där, låg o pratade med varandra nästan hela natten och vi skrattade, och skämtade med varandra och bara liksom försökte få situationen inte bli så pinsam men jag tyckte det var jätteroligt! 

Och ja, sen kunde man inte hålla händerna borta från varandra. 

Efter första gången vi träffades så började vi skriva mer varandra, och jag förklarade för honom om jag vill bilda ett nytt förhållande så vill jag vänta ett tag för jag hade precis lämnat ett förhållande som varade 3 år och jag ville inte hoppa in så fort i något nytt. Så vi bestämde för att umgås, lära känna varandra bättre och åkte ut på äventyr i stan med kompisar osv. Jag tyckte att Andreas verkade en bra kille, gullig, snäll, rolig och go.

Den 17 Augusti bestämde vi att det skulle vara vi, för vi kände att vi fick känslorna för varandra och det kändes rätt liksom. 

Detta kan jag också berätta för er.

Under tiden när jag träffade Andreas så märkte jag något hos honom, något som inte skulle vara där hos han. Jag kände mig en tyngd hos honom hela tiden även fast han hade roligt och så. En kväll när vi gick och lade oss så började han och storböla och berättade för mig varför han mår dåligt. Och jag hade mina aningar och jag hade rätt. Och ni ska veta det ni som känner Andreas, att han har verkligen inte mått bra alls, och jag tror mycket därför att alkoholen drogs in i hans liv väldigt fort då när han mådde dåligt. Det har inte varit bra alls. Och jag vet varför nu, och som sagt haft mina aningar som var rätt, att det beror på mycket hur hans familj har varit emot honom. Yesbox. 

Och om jag ska kunna förklara det här, vill jag egentligen inte för detta är hans liv och jag känner att det är inte rätt att motivera allt på en blogg där alla kan läsa. 

Men det jag blir också riktigt förbannad på folk som vet vem Andreas är, som säger dumma och elaka saker om honom även fast det är skämt, men jag tål inte att höra sådana saker som; Fet-Adde, tjockis, alkoholistjävel och sådana saker som faktiskt har kränkt honom riktigt. Förbannade snorungar som vågar glappa med käften för mycket. Sluta tro och förnedra - utan se och hör honom. 

Och Andreas har idag vågat hittat sig själv, börjat drickat mycket mycket mindre och det är otroligt och se vilken förvandling det har blivit hos han. Då har jag hjälpt honom att vägleda sig på rätt väg i livet.

Han har blivit en helt annan människa idag, tack vare av oss tillsammans. 

Snart firar vi 2 år, och då tänkte jag att vi ska göra något speciellt tillsammans men har inte kommit på än vad det blir av riktigt. Men något romantiskt blir det. 

För 1 år sedan idag tog jag studenten också! Min kompis Sherry fångade en fin bild på oss, och såklart gör Andreas miner oftast när jag säger att jag ville ha fina bilder på oss - lyssnar han? Nej, men han är min knasboll så det gör inget!

Hej!

Det var nästan 1 år sedan jag skrev här hahah! 

Godmorgon iallafall. Sitter här i köket och dricker en kopp kaffe och bara njuter av sommarvärmen, helt underbart att vi börjar få sommaren hit. 

Jag kan berätta vad jag har gjort när jag inte varit så aktiv här just.

Jag jobbar som vanligt på äldreboendet, och för ca 3-4 månader sedan så fick jag blodtrycksfall på jobbet och vilket tydde mest på att jag hade ätit och druckit dåligt tyvärr. Många gissade på att jag var gravid men de tyckte jag var osannolikt för jag går på p-piller så de blir en minimal chans att bli gravid. Men jag gjorde tillochmed 2 test (både på morgonen och kvällen) och det visade sig att jag inte var gravid i vilket fall. 

Så under jobb har jag tagit det lugnt och försökt tänka mer på mig själv för att kunna hinna med mig. 

Men iallafall så har jag fått heltidsvik under sommaren där. Och till hösten så börjar jag och inskola mig som personlig assistent - vilket jag velat länge och jobba med.

Det började med att förra veckan hörde en kompis utav sig till mig och hon frågade mig om jag var fortfarande intresserad av att jobba som personlig assistent - ja, vilket jag var då. Och då behövdes de folk mest under sommaren och efter. Men jag fick nummer till hennes chef och dagen efter så hörde han utav sig till mig för jag skickade ett brev - och vilket var nog tur för han hade varit sjuk och kom på jobbet dagen efter. Då bestämde vi att jag skulle få en inskolning till hösten eftersom jag förklarade situationen hur det va nuvarande.

Det ska bli skoj och få variera lite på jobbyrken, ja, vi får väl se hur detta går.

Jag har ju börjat med körkortet - sedan förra vintern. 

Jag har inga problem med körningen men jag har fortfarande problem med att hitta dragläget. Det är en klurig grej. Och förut hade jag problem med växlingen men nu sitter de i huvudet iallafall. 

Men jag har hittat en video på en kille som förklarar väldigt bra hur man hittar dragläget på bilen (länk finns under detta stycke) och då tittar jag noga på hur han gör och jag imiterar han också för att kunna få snille på hur man gör. Och det är upp till bevis sedan - för kan jag bilens teknik sedan så börjar jag och kör hos körskolan - jag vill ta de så billigt som möjligt. ;) 

Har du samma problem som mig eller ska börja övningsköra privat så kolla gärna in här för bra instruktioner!

"Hur man kör med en manuell växellåda". 

På min andra blogg: www.josefinapelsin.blogg.se så har jag hållt på att göra om min design, header och även reaktionsknappar som tog en väldans tid att få dit. Det var skitsvårt men tillslut så funkade allt! Gå gärna in i bloggen och kika en sväng och du får gärna reagera på inlägget också! Det är emojisknappar så du vet.

Nä, nu ska jag dra mig vidare och stöka på här hemma. Men det var roligt att komma tillbaka och skriva lite här. Det är sällan jag är aktiv här och jag är mer aktiv på den andra bloggen men ska försöka skärpa mig så jag håller till mig på bägge ställerna så de blir rättvist. 

Ah, och jag vill gärna dela med mig en låt som jag har verkligen fastnat för och jag trodde verkligen först att det var en kille som sjöng men det är en tjej. Hon är både homo &- transexuell och är en jävligt unik människa! "LP" är en förkortning på hennes namn, heter egentligen Laura Pergolizzi. Duktig som fasen och hon har en jävligt fin flickvän också! 

Här kommer låten, ha en bra dag allesammans!

Hello!

Nu när det är första inlägget så tänkte jag mest surra om mig själv och om mitt liv. Så häng med!

Jag heter Josefin, 20 år och bor i ett litet samhälle tillsammans med min sambo Andreas och med våra två katter. Jag är utbildad till vårdbiträde och är vikarie inom äldre/barnomsorgen. 

Vad jag gör på dagarna utom att jobba är att vara hemma och kollar på en massa serier, ritar/målar, fotograferar en hel del, träna på att tatuera med min tatueringsmaskin & umgås med min sambo och våra katter som heter Prinsessan Leia och Ami.

Jag är en hårdrocksbrud sen när jag var 6 år gammal, första bandet jag någonsin lyssnade på var PAIN. Sen kom Rammstein in i bilden, Marilyn Manson, KoRn, Nightwish, Kamelot etc.

Just nu för mig är favoritbandet The 69 Eyes, som är från Finland. Det är ett gotiskt rock'n'roll band och dem är så fruktansvärt bra för dem är inte som alla andra banden och helt sin egen och det gillar jag med dem! Man svänger verkligen med i deras musik! 

Tidigare i inlägget så nämnde jag att jag tränade på att tatuera, yes i do! 

Just nu så håller jag på att träna för fullt, mindre motiv och texter. Jag tycker de är en höjdarhobby för min del, och som tur så kanske jag ska bli lärling hos min egen tatuerare jag går till. Man får hoppas på de bästa! 

Jag har 5 tatueringar. Jag har en stor uggla med drömfångare och rosor på vänstra benet, HIM & The 69 Eyes logos på vänstra armen, en liten fladdermus på högra skuldran och en minnestatuering på vänstra handleden om pappa, som jag förlorade för 11 år sedan. 

Och nu redan nästa vecka på måndag ska jag iväg och tatuera mig igen, på högra låret och där är det tänkt att det ska vara rosor med text från bandet Kamelot's låtar, "Here's to the fall." 

Och inom piercingar så har jag två stycken, en medusa och en på underläppen. 

Jag har ju min lilla familj också, mamma min som är undersköterska på ett äldreboende och min lillebror pluggar på gymnasiet ännu inom industri. 

Jag och mamma har en stark relation till varandra, vi pratar om allt som är pinsamt eller inte, det spelar ingen roll. När pappa gick bort så har vi alltid kämpat för att utveckla vår relation och relationen är starkare än jag trodde. Jag själv har bearbeatat mitt liv hos kurator och det hjälpte så gott och kuratorn var helt otrolig och vägleda mig rätt i livet och det är inte enkelt, men jag kämpade och jag är stark idag och står på fötterna och är glad och har ändrat perspektiv på mitt liv och det är jag stolt över. 

Det var allt från mig, jag tänkte dela med mig lite musik som jag lyssnar på, och hoppas på att ni kanske får en liten like av det med. Här har ni!